En laglös citron

Eh, ja, det här med att uppdatera bloggen gick ju sådär. Men nu försöker jag igen. Femtonde gången gillt, eller vad säger man?


Hela december till mitten av januari blev det väldigt lite ridning. Jag har varit på sjukhus fler gånger än jag kan räkna (liten operation fick massa biverkningar) och har varit sängliggande. Stackars Pepsi fick bli riden nån gång i veckan av de i stallet, så hon har tappat kondition :( Men nu ska det för *** vara slut på eländet! 


Idag ska jag bara skritta ut litegrann, hur det nu ska gå. Pepsi tror inte på att skritta när man kan galoppera, hehe. 
Dessutom är höbalarna ute på fältet lömska monster som bara väntar på att äta en liten häst till middag... ;)
Såhär går det när vi vänt hemåt:
Vänder in på stigen mot stallet.
Minimal nedförsbacke.
Pepsi: Jaha, ja, men här går det ju att trava.
Moi: Nja, eh, skritt tack.
2 sekunder senare. 
Minimal uppförsbacke.
P: Ja, men då galopperar jag uppför här då!
M: Njaeh, vi håller oss till skritt tack.
1½ sekund senare.
Passerar höbal för tvåhundraelfte gången.
P: MONSTER! MONSTER! AAAAARGH!!! *galopperar*
M: SKRITTA, PEPSI, SKRITTA.
½ sekund senare.
Minimal snöhög på stigen, tvingar Pepsi att lyfta på fötterna en aning mer än hon brukar.
P: Ååhhh herreguuuh vad jobbiiiiigt!! *travar*
M: *suckar*

Märkligt väder

Sötnosen i sitt nya vintertäcke. Det var rent i ungefär 2½ timme. Sen var det inte rent längre.

Av minen att döma tycker Pepsi inte om orange.

Måttligt road Pepsi. Hon är ingen linslus precis.

Det var varit jättekonstigt väder i Borlänge den här vintern. Idag hade hela ridbanan tinat fram, trots att den var rena rama skridskorinken igår.

Jag åkte ut på morgonen och red, och Pepsi var sådär lagom intresserad när hon insåg att hon trots allt inte var på väg ut till hagen. Men men. Red inte så länge, ca 30 min, men red faktiskt seriöst. Mkt skänkelvikningar, halter, och allmänna kontrollövningar. Hon blev riktigt fin på slutet och vi travade lite som avslutning. Det var varmt, 10+, och jag red utan jacka första gången sen i höstas. Tjugosjätte december?? Konstigt som sagt.

Något roligt hände hursomhelst när jag hade suttit av och skulle leda henne nån minut; vi gick förbi en fryst vattenpöl, och den skulle ju såklart Pepsi slicka på. Till hennes stora glädje visade det sig att det låg ett hö-strå fastfryst i pölen! Hallelujah, tänkte Pepsi, (eftersom hon tydligen är svältfödd hos oss, om man ser till antalet hö-påse rån damen har för vana att begå) och försökte äta upp det. Med tveksamt resultat. Hon skrapade, slickade, bet och jag fick tillslut dra henne därifrån, till hennes stora förtret. Den lilla incidenten glömdes dock snart bort när A hämtade DEN LIVSFARLIGA TRÄDGÅRDSSTOLEN som hade blåst iväg. Den var JÄTTEFARLIG. VÄLDIGT VÄLDIGT JÄTTEFARLIG.

...tyckte Pepsi.

Gotta be Somebody's Blues

Ska alldeles strax ut till stallet, ville bara dela med mig av det här misslyckade försöket att fota Pepsi i stallet!! Första gången hon lipade trodde jag att det var en slump, andra gången var det ännu en slump och tredje gången började jag på allvar tro att hon gjorde det med flit. Efter femte kortet insåg jag att hon nog lärt sig något nytt- nämligen att sträcka ut tungan så fort jag tar fram mobilen. Återstår att se om det håller i sig... ;)

Första inlägget!

... Yay!

Det tog ett tag, men nu har jag äntligen tagit mig i kragen och skaffat mig en blogg! Den är tänkt att handla mest om mig och Pepsi, men även kanske lite grann om mitt "vanliga" liv. Qui vivra verra!

Men nu måste jag verkligen skynda mig, är sen till jobbet... som vanligt.